Att sätta sig ner och skriva igen känns rostigt, men välbehövt. Känns som att jag är mentalt förstoppad och nu skall frigörelsen ske. Kommer att testa mig fram för att se vilket format Karlskrönikan kommer att landa i framåt, om något. Total improvisation är också en struktur på något sätt.
Ibland fastnar jag i det cyniska geggträsket och hyperfokuserar på allt som är skräp med världen. Faktum är att det finns fantastiskt mycket som är bra, framförallt människorna.
Men just nu klafsar jag runt i detta träsk med dyngsura fötter och blir mer och mer trött på hur vi behandlar varandra.
Trodde länge att ondska var förlängningen av nån sorts ond cykel. Att någon utsatts för något hemskt och sen för detta vidare på andra som något slags psykologiskt virus.
Jag trodde också länge att människor som trodde på Gud var pappskallar och att vetenskapen hade svar på allting. Hardcore-ateist kallade jag mig. Efter diverse upplevelser som jag inte kunde förklara på annat sätt än en intelligent skapares existens, och tro mig. Jag har försökt.
Ifrågasatt denna skapare har jag också gjort. Om ondskan som existerar i världen. Som får oss att förminska varandra till den punkt att det rättfärdigar t.ex. det Israel utsätter och fortsätter utsätta, inte bara det palestinska folket, utan alla som motsäger sig deras agenda.
I yngre dagar såg jag detta. Palestina utsattes för zionismens vansinne (och här vill jag göra OERHÖRT TYDLIGT att jag skiljer på judar som är helt vanliga människor, och zionister som är maktkåta och blodtörstiga fascister i fårakläder.) Jag var på de förtrycktas sida.
När 7:e oktober sen hände var jag inte lika övertygad. Propagandan mot Hamas och för Israel hade gjort sitt. Som pacifist förkastar jag alla våldshandlingar, men har i äldre dagar insett att om jag behöver döda någon i självförsvar, så hade jag kunnat göra det.
Något som alltid låg och lurade i bakgrunden var magkänslan av att något var off.
Hur var det möjligt att Mossad, världens främsta underrättelsetjänst, helt och hållet missat att detta var på väg att hända? Att lämna målet helt öppet?
Spekulera kan en göra hur länge som helst och jag väljer att inte göra detta. En annan sak jag väljer att göra är att ställa mig på palestiniernas sida då INGET rättfärdigar Israels hanterande av situationen.
Hade vi lackat på Elizabeth Fritzl om hon gjort motstånd och dödat sin pappa efter 24 år i fångenskap?
Samtidigt som denna konflikt sker finns det videos på hur Israeliska bosättare bryter sig in i palestinska hem på västbanken, backade av IDF. Det finns inga argument för detta. Hade någon gjort detta mot dig, hur hade du reagerat?
Så har vi Epstein och allt annat piss som pågår- som exploatering av människor i Kongo som gräver upp mineraler för att vi ska kunna vara goda konsumenter och spendera våra hårt förvärvade pengar på den senaste iphonen, på ett nytt playstation, för att kunna bibehålla vår västerländska livsstil som kommer bygger på kolonialism och exploatering.
Vi pratar inte om det här, för vi har det ju bra här. Tills invandrarna kommer hit och förstör för oss (gärna från de länder som bombas och exploateras i västs namn).
Jag hade kunnat gå in på djupet om dessa saker men det är inte poängen här. Poängen är att denna värld verkar genomsyras av ondska och lögner. För att vissa ska kunna fortsätta att bete sig som skit. Fortsätta utnyttja oss människor och när vi visar psykologiska tendenser som avviker från normen är det oss det är fel på.
Vi behöver fixas. Du är otillräcklig om du inte kan hantera all denna världens fucking misär och anpassar dig till samhällets normer. Samma samhälle som styrs av dessa galningar. Vi stressar ihjäl oss för pengar, pengar som inte ens behövs. Pengar som är en bi-produkt av blodsfejder.
Kanske behövs ondska för att godhet ska kunna existera i kontrast. Jag tror på själen och tror någonstans att saker sker av en anledning. För att våra själar ska kunna växa och lära sig de lektioner de behöver. Jag har inte en aning. Det känns som att världen är på väg åt fel håll. Fascismens vindar blåser och folk verkar tycka att det är en bra grej. Sen när vi sitter där med friheten inskränkt kommer det inte vara lika roligt.
När de på toppen av ultrakapitalismens pyramid bestämmer sig att det är dags att minska populationen till en nivå där de kan använda världen som lekplats och robotar gör de jobbet du och jag gör för dem idag. Kanske är jag extra cynisk idag, kanske inte.
Jag önskar att jag kunde ta bort rädsla ur människor, så att mänskligheten styrdes av kärlek för oss själva och varandra istället för rädsla för förändring.
Många ser oss människor som toppen av evolution. När jag reflekterar över världen så kan jag inte se det. Potentialen finns där och jag vill så ett frö av kärlek och hopp. För vi kan styra denna värld rätt, om vi vill.
Tillsammans.
Puss puss, mer ventilerande gnäll kommer nästa fullmåne!
Karl