Går det att separera på dåtid och framtid?
Eller är båda två bara abstrakta koncept? Vad spelar det för roll?
God morgon från en frustrerad herr Green.
Här tänker jag stora och kanske sjuka tankar från en sjuk hjärna som återigen tvingas att vara hemma på grund av sjukdom. Har dock lyckats ta 90 dagar i nykterhet och det firar vi med ett lite abstraktare inlägg.
Frågeställning lyder alltså: Kan vi separera det som varit från det som komma skall från ett vetenskapligt perspektiv? Hur kan vi anta att rörelsen är linjär från punkt A till punkt B på en tidsaxel? Tiden är ett mått på rörelse genom rum, vissa stunder kan upplevas som slow motion fast det bara är ett ögonblick och andra som att de gick oerhört fort fast en lång stund egentligen passerat.
“Döden skapade tiden för att låta saker som den ska döda växa” läste jag på en meme imorse. Det kanske är sanningen. Allting växer ju för att när de slutat växa, dö.
Hur kan vi veta att det som kommer att hända inte redan hänt? Hur kan vi faktiskt skilja på det som hänt och inte hänt? Båda två är koncept, och den enda tid som egentligen finns är den stund vi befinner oss i just nu.. Vad har vi som säger att vi rör oss in i framtiden? Vi rör ju på oss lika mycket in i det som varit, är dessa två koncept bara påhitt i våra stackars (åtminstone mitt eget) tjocka människohuvuden?
Varför i helvete tänker du på detta Karl kanske du tänker. Den frågan har jag också ställt mig. Men många av oss har blivit intutade med idén att tid är pengar, eller att tid är den enda egentliga valuta vi har.
Hur mycket bryr vi oss, eller hur mycket bryr jag mig om förlorad tid? I strax två tredjedelar av mitt liv har jag varit i aktivt missbruk, och nu har jag brutit det mönstret med 90 dagar av “ny tid”. Märker att jag oroar mig en del för det som komma skall, men om det som komma skall inte finns, och det som varit är en grund att stå på, och dessa två sitter ihop, då borde jag kunna hitta någon sorts trygghet i att jag klarat av en jävla massa i det förflutna, och att jag då bed största sannolikhet kommer klara av det jag har framför mig.
Nu höftar jag stenhårt och skriver flödande utan att redigera mig själv, rått från hjärtat kan vi kalla det- vilket jag också insett är det bästa sättet för mig att göra detta på, det blir fantastiskt mycket roligare och mycket mer från hjärtat än när jag börjar skriva ett inlägg och bryter för att fortsätta med det senare. Energin jag har i denna stund kanske inte funkar alls lika bra som nästa gång jag sätter mig.
Blastar Iron Maiden och letar mig tillbaka till den känslan jag kände när jag hörde dem första gången. Fear of the Dark i en magisk dal i Stryn, Norge. Kunde musik låta såhär tänkte jag, sen var jag frälst. Av någon anledning tappade jag bort dem i mitt musikaliska utforskande och nu är vi tillbaka.
Kanske är det en ny cykel som påbörjas, för den gången hade jag ännu inte provat någon typ av berusningsmedel ännu, om vi bortser från mormors cigg jag som barn testade att puffa på- hon gjorde ju det!
Har läst koncept om att tiden är cyklisk, allt går i säsonger. Det kanske är ett vettigt sätt att se på det. På sistone har jag försökt att anamma lite zen-buddhism och vara mer i nuet och låta det som sker att ske. Som fina J säger: Det blir bra.
Och bra kommer det nog att bli, om det inte redan är det. Hur mycket av mina problem skapar jag inte och förstorar själv? Har så oerhört lätt att försvinna in i känslorna och bli uppslukad, vilket är tipptopp om jag kan kanalisera det in i någonting vettigt, som att skriva här eller plonka på gitarren.
Det handlar nog lite om hur man väljer att rama in det som sker med sina tankar. Vi blir vad vi tänker och jag tänker fan fortsätta sikta på att vara favorit-Kalle så ofta jag kan. Varför inte liksom. Favorit-Kalle hela jävla tiden. Cyklisk eller linjär, det kvittar.
Hoppas att du också kan vara din favoritversion av dig själv oavsett separationen mellan det som varit, det som är och det som komma skall.
Puss på er!
Från mitt hjärta till ditt,
Karl
Never regret a day in your life;
Good days give happiness
Bad days give experience
Worst days give lessons
And
Best days give memories
En dag i taget ❤️